Idag för 105 år sen föddes en liten tös, säkert i familjens kökssoffa. Hon fick namnet GURLI ALFHILD, blev så småningom mjölnarhustru och mor till min farmor. Jag hade den stora lyckan att få vara en del av senare delen av hennes närmre 103 åriga liv. Oj, vad jag kan sakna henne, där bland hennes dignande hallonbuskar och skafferiets gamla kakburkar. Men hon bor i mitt hjärta för alltid.
Jag kan riktigt se lilla Janeth gå och lukta på både hallonbuskar och kakburkar ;o) Tror namnet Gurli har en magisk effekt. Min mors mormor hette Gurli och hon blev inte riktigt 103år men dock 93, vilket också är en anmärkningsvärd ålder. Visst är det härligt med dessa minnen som gör att personerna i våra hjärtan lever för alltid?
SvaraRaderaMånga kramar till dig på denna speciella dag.
TACK söta du, :)
SvaraRaderaBAMSEKRAMEN!!!
Ja jag saknar henne också jätte mycket ......Man var så vand vid att hon fanns hos oss och så var hon så rolig och alltid glad.En plats i mitt hjärta Gamla mormor...Agnetha
SvaraRaderaSå underbart minne! Hon var vad man kallar en riktig "krutkärring"!
SvaraRaderaHoppas man någon gång i framtiden kan träffa alla ens släkt och vänner som redan lämnat oss...
Kram kram